Hej, mamma.
Och hej på dig, lilla bi.
—Hej, mormor. Vad snygg du är.
—Ja, tack detsamma.
Usch, mamma.
Det hänger ut gräs ur din mun.
—Är det inte fint?
—Nej.
Ja. nu kommer du inte
undan med det längre, Peter.
Som ni alla vet så har Peter ju
varit kungen av det här—
—i nästan 40 år. 40 år.
Det Peter har begått är ett livsverk,
så ska vi inte...
...ge honom en applåd?
Vi har en liten avskedspresent,
så Peter och Helle, kom hit.
Här kan du sitta i lugn och ro
och njuta livets otium—
—med en god flaska Beaune Ramonet
och Helle naturligtvis—
—som jag är säker på verkligen
längtar efter att få hem dig igen.
Tack för lånet, Helle.
Jag tycker att vi ska ut och resa.
Bara dra iväg ett par månader.
Lite som när vi precis hade träffats.
Då vi bara tågluffade runt i Europa
med ryggsäck.
—Mm.
—Nej, Peter, minns du Kreta?
—De där...
—Kommer det nån?
Fritt höger.
De två poliserna som skulle...
—Kommer det nån?
—Fritt höger!
Ja, ja, jag är inte döv, Helle.
Vi kan ju också åka till
en sån där lyxretreat. Alltså...
Du kunde ju också åka ut
och resa med Linda.
Nej, kan du sluta? Nej.
Nej, jag tycker det är du och jag
som ska ut och uppleva världen ihop.
Jag tror att det är viktigt att hålla
fast vid att göra saker var för sig.
Det är så man håller
ett äktenskap vid liv.
Man håller äktenskapet vid liv
genom att inte vara tillsammans?
Nej, det var ju inte det jag sa.
Nu är det vår tur. Nu kan vi
äntligen njuta av att vara ihop—
—utan att vara pressade av dina
idiotiska 60—timmars arbetsveckor.
Mina idiotiska 60—timmars
arbetsveckor betalade det här huset.
Hur håller du dig så smal?
Jag äter inget och det väller ut.
—Kan du sluta? Du är så snygg.
—Jag har bantat sen —92, men...
Nej, men titta här.
—Vi kommer att sakna er här ute.
—Flytta med då. Köp nåt inne i stan.
—Det kunde bli skittrevligt.
—Vi flyttar aldrig från detta hus.
—Ni måste ha planerat nåt.
—Ja, ja, det har jag ju också.
—Men Peter är bara så...
—Ja.
Han blev arg när jag föreslog
att vi skulle ut och resa.
Det är hårt för män
att gå i pension.
De har inga fler kamper
och vet inte vilka de är.
Du ska bara ge honom tid
att vänja sig vid det.
Det är nån stenåldersgrej
vi inte behöver förstå.
Det här har lite mer syra. Det kanske
ska ha lite syre eller kanske lagras.
—Du får vara arg.
—Jag är inte arg.
De pensionerade dig mot din vilja.
Jag är inte pensionerad.
Jag har bara börjat.
—På vad?
—Jag har nya planer. Stora planer.
Var det en sån
som Peter drömde om?
—Ska den längre in?
—Ja, den måste in i trädgården.
Jaha, då var friden över.
—Hej på er.
—God dag i stugan, som man säger.
—Det är det ingen som säger.
—Hej, Helle.
—Hej, Linda.
—Hej, Jess.
—Jag kommer om fem.
—Ja.
—Jess har fått ms.
—Jaha? Vilket jäkla skit.
—Usch då.
—Benet är helt kasst.
Han säger att han inte känner det.
—Kan du inte kolla honom?
—Jag kan inte kolla honom jämt.
—Du är ju läkare.
—Öron/näsa/hals.
—Säg bara att han är frisk.
—Kan inte Helle göra det?
—Jag vet inget om sjukdomar.
—Du har arbetat på hudklinik.
—Ja, där jag svarade i telefon.
—Det lär man sig också nåt av.
—Nämen, vet du vad...
—Jaha, Peter? Vad ska hända nu?
—Va?
—Vad ska hända nu?
—Har han blivit döv?
—Ja.
—Han minns inget heller.
—Det är Linda som mumlar.
—Det gör du, älskling.
—Vad ska hända nu?
Med livet? Med er?
Låt oss se.
Det är mycket som står öppet.
—Vad är det som står öppet?
—Bara det inte är gylfen.
—Som man säger.
—Ingen säger det.
—En typisk Jess.
—Är det inte dörren?
—Nej, det här är jättegott.
—Peter.
Peter?
—Jaha.
—Varför har du beställt vin?
Det skulle komma nästa vecka.
Ska jag hjälpa till och bära in?
Kan du?
Varför inte?
Självklart kan jag det. Idiot.
Lime. Äpple. Mycket friskt. Bra syra.
Österrike är speciellt för terroiren.
Jordmånen.
En viss mineralitet i strukturerna.
Man känner nästan inte glykolsmaken.
Det var på 80—talet.
Det ska vi inte hänga upp oss på nu.
—Får jag se?
—Ja.
Vad ska du egentligen med
en hel pall österrikiskt vin till?
Ja...
Jag tänkte vänta med att berätta.
Nu förekom vinet mig,
så jag kan lika gärna avslöja det.
Du frågade förut vad som
ska hända nu, Linda, med livet.
Jag har köpt en andel i ett vinhus
som heter Garten Eden.
Edens lustgård.
Cirka 50 hektar.
Flaskorna är husets smakprover.
—Du äger ett vinhus?
—Nej, jag äger en andel.
Eller vi. Jag har fått ensamrätt
på att sälja vinerna i Danmark.
—Kan inte det vara lite risky?
—Nej, det här är en jättechans.
Älskling. Jag har tagit en Viagra.
Jaha.
Jaha, ja.
Vänta lite bara.
Vart ska du?
—Jag har precis bytt sängkläder.
—Ja, ja, skit i det.
Lätt för dig att säga. Det är ju
inte du som tvättar det, va?
Jag trodde vi skulle börja
på ett nytt kapitel.
—Ja, det ska vi också.
—Nej, inte...längre ner...ja.
Ska du jobba lika mycket som förut?
Man får bara en sån chans
en gång i livet.
—Vad kostade andelen?
—Kan vi inte ta det i morgon?
—Hur mycket har du betalat?
—Det det kostar.
Från vårt gemensamma sparkonto?
Eller vad?
—Jag vet vad jag gör.
—Varför får jag inte veta det?
Du har aldrig brytt dig om
vår ekonomi.
Nej, nu får du baske mig sluta!
Du kan kolla ert konto på nätbanken.
Jo, men det är Peter
som sköter sånt.
Jag har inte full koll på
hur man gör det.
—Men ni har gemensam ekonomi?
—Jo, jo. Vi har levt ihop i 49 år.
Det är vårt sparkonto som jag bara
ville höra vad det står på...det.
—Eller vad där finns.
—Jag förstår.
Jösses. Vad har ni köpt?
Nej, det angår så klart inte mig.
Ni blir väl inte utpressade?
Gud, tänk om ni blev det!
—Vad har det tagits ut?
—Ja, men...400 000.
—400 000?
—Och 600 000.
Och så 800 000.
Alltså en komma åtta.
En komma...åtta?
Miljoner. Kronor.
Det finns 113 kronor kvar.
Helle? Vad är det...?
—Du har tömt hela vårt sparkonto.
—Nej då, det är investerat.
—Du har inte frågat mig alls.
—Nej, men du hade ju bara sagt nej.
—Pengarna var till oss.
—Ja.
Men om vi ska vara helt ärliga
så är det ju jag som har tjänat dem.
Det är ju inte så
att vi behöver dem just nu, va?
Vi har så det räcker med pensionerna.
Huset är nästan helt betalt.
—Inser du vad det är värt nu?
—Ska du sälja huset?
—Nej.
—Vad då?
Det vet jag inte, kanske...
Varför måste vi bo så dyrt?
—Huset...
—Drömmer du aldrig om nåt annat?
Ett mer spännande liv.
Nåt mer där ute.
Sluta nu. Se till att ta dig ur
den där idiotiska investeringen—
—och få tillbaka pengarna.
Det måste gå.
Ja.
Den idiotiska investeringen har...
Den har gett mig gnistan tillbaka.
Jag känner mig levande.
Jag har inte varit så glad
på hundra år. Jag...
Nu kan jag bygga upp mitt eget.
Älskling, du är 71 år.
Du ska inte bygga nåt som helst.
—Vad ska jag göra då?
—Du är klar på arbetsmarknaden.
Nu ska vi...
Nu ska vi ut och resa tillsammans.
—Du och jag.
—Det gör vi när vi blir gamla.
—Peter, vi är gamla.
—Nej.
Vi är gamla.
Vi är gamla.
Jag tror att vi ska...jag...
Jag tycker att vi ska ta en paus.
Man kan inte ta en paus
när man är gift.
Det är nåt jag har tänkt på en tid.
Jag hittar en annan sovplats i natt.
Nej, det gör du inte.
Du följer med mig hem nu.
Vi pratar om det en annan gång.
När du har lugnat ner dig lite.
—Han vill ta en paus.
—Jaså?
Peter. Från...från mig.
Är det inte nåt man gör när man är
20 år och inte vet nåt om livet?
Nej, usch.
Dra in luften ända ner i magen.
—Ja. Jag skilde mig för två år sen.
—Vi är inte skilda.
Vi har tagit en paus.
Jag skulle inte ha låtit honom gå.
Jag skulle ha tvingat med honom hem.
Ja... Gud, jag gjorde allt det som
man inte får göra. Jag var en idiot.
Nej, det gav mig ingenting.
—Jag tror att jag ringer honom.
—Nej, ring honom inte. Ge hit.
Det är mitt nummer.
Innan du bränner ner ert hus—
—klipper sönder hans kläder och
skickar perversa bilder till honom—
—så ringer du mig.
Och res på dig nu.
Du har suttit där länge nog.
Hjälp!
—Hej, mamma.
—Hej, gumman.
Hej.
Mamma...han är här.
—Vem är här?
—Pappa.
Pappa är här.
Vad gör han här?
Han frågade
om han fick sova här ett par dar.
Vad skulle jag ha gjort då?
Mamma, stanna! Så hämtar jag pappa,
Och så löser vi det här.
Pappa, kom.
Så. — Så, pappa, kom.
—Hej.
—Nu tycker jag att ni ska prata.
Det är dumt att ta en paus.
Det är så himla dumt.
Ni är för gamla för sånt tjafs.
Pappa, åk hem med mamma nu
och prata igenom det.
—Vi ska inte ta en paus.
—Nej, det ska vi inte.
Jag tycker att vi ska skiljas.
Nej, nej, nej. Nej, det ska ni inte.
—Vill du skiljas?
—Nej, han yrar. Säg att du inte vill.
Förlåt. Jag råkade säga paus,
men så menade jag inte.
Det är för din skull också.
Du är ju inte heller glad.
Nanna?
Kan inte du heller sova?
Gå inte.
Jag ska upp och bre mackor
kl. 6 i morgon bitti.
Kan du inte sitta här lite med mig?
—Har du träffat en annan?
—Nej, nej, det är inte alls så.
Men vad är det då?
Det är bara...
—Det är allting.
—Jag går och lägger mig.
Jag vill inte sitta i trädgården och
glo på fåglar och blommor som mamma.
Nej, så tråkig är hon ju inte.
Jag känner henne utan och innan.
När hon öppnar munnen
vet jag exakt vad hon ska säga.
Du säger också jämt samma saker.
Jag kan förutse varenda drag
i hennes ansikte.
Mamma har väntat hela livet på
att få hem dig—
—och så tackar du henne
bara genom att sticka.
Ingen har bett henne vänta.
Hon valde själv det här livet, okej?
Jag har gett henne allt
som hon har pekat på.
Då säger vi det.
Det var hon som ville ha
ett så fint hus. Då fick hon det.
Och det var hon som ville ha barn.
Mig gjorde det detsamma.
Hon skulle lämna mig om jag inte
gav henne ett barn. Visste du det?
Det var närmast utpressning.
Och så fick vi dig.
Det har jag ju aldrig ångrat.
Det vet du mycket väl.
Nanna?
Helle, är du där? Helle?
Helle? Helle? Är du där?
Helle?
Mussetjejen...
Det kunde ha varit mycket värre.
Han kunde ha köpt motorcykel—
—eller bytt ut dig mot en 43—åring
som pekar åt alla håll.
Hur är det värre? Vi ska skiljas.
Nej.
Ni ska inte alls skiljas. Han har
bara en 70—årskris. Det går över.
Män i den åldern tål inte ensamhet.
—Han kommer tillbaka.
—När kommer han tillbaka?
Om ett år vet han att han inte är
Tarzan mer och kommer krypande.
Om jag ska må så här i ett år
så...så dör jag.
—Musse, nej, det gör du inte.
—Jo, det gör jag.
Jag vaknar på natten och märker
att han är borta och blir så ledsen.
Vet du vad jag gör när Claus och jag
har kommit för långt från varandra?
Jag skickar en sån bild till honom.
Då är han hemma inom en timme.
—Vad är det du har på dig?
—Det är burleskt.
—Så. Nu har jag bytt den.
—Vad säger du?
Jag har bytt din omslagsbild
på Facebook.
—Visst är det bra?
—Jo, det är jättefint.
Ska vi skriva nåt?
Vad ska vi skriva?
"Mot nya äventyr". Skriv det.
—Så.
—Ja, det är snyggt. Nu ska du se...
Det här är...det är en riesling.
Det är från Österrike,
från vinhuset Garten Eden.
Det är ju det jag är delägare i. Så.
Så kan man virvla runt det lite
i glaset och lukta på det.
Ja. Den har lite restsocker.
Ett fint riesling får ha lite sötma.
—Den passar till en foie gras.
—Är inte det djurplågeri?
Jag har hört att de tvångsmatar
änder med slang som ett rör ner.
—Ja.
—Tills deras lever svullnar upp.
De känner det nästan inte.
Varför ligger det blöta handdukar
på badbryggan igen?
—Det är vatten överallt i huset.
—Nu får vi skäll. Ta skydd, Ida.
—Det är bara vatten. Det torkar.
—Ja, slappna av.
—Var glad att vi vill bada.
—Varför skulle jag vara det?
—Ska vi inte bada i morgon bitti?
—Nej, jag ska jobba.
Och städa upp efter er. Och laga mat
och...tvätta dina kläder, pappa.
—Och, och, och.
—Nej, Nanna—musen, kom igen.
Vi vill jättegärna ha med dig.
Vi vill.
—Varför?
—För att du är min dotter.
Jag kan inte släppa allt för att
du har tid nu. Så funkar det inte.
—Mamma, han försöker bara.
—Visst. Det är bara lite sent.
—Morfar...
—Har du hört av mamma?
—Va? Nej.
—Hon svarar inte i sin telefon.
—Sitter ni och dricker vin?
—Ja, det är bara...
—Jag lär Ida om druvorna.
—Hon är 13.
Det är ju bara ett litet smakprov.
—Och det är borta nu.
—Du ska inte dricka ur mitt glas.
Nej, nej, nej, nej.
Mormor har saker att säga.
—Kan du stänga av det där?
—Varför skickar hon det till dig?
Nej, vad äckligt det är!
Nej. Ja, men du är...
Du är så läcker och pikant och...
—Det är svårt att bedöma själv.
—Det ger säkert napp.
—Ja, ja. Vad svarade han?
—Blinksmiley.
—Okej, det är ett bra tecken. Bra.
—Är det?
För om han inte var intresserad
hade han bara skickat en thumbs up.
—Och det hade inte varit bra?
—Thumbs up betyder okej.
Det räcker inte.
Det är mer krut i en blinksmiley.
Det ordnar sig. Det ordnar sig.
—Är det han?
—Nej, nej. Det är Birgitte och Jess.
Har du hört nåt? Vet du vad han gör?
Säger Claus nåt?
Han har bytt profilbild på Facebook.
Han har lagt upp skepp.
En ordentlig skuta.
Vad är det det står?
"Mot nya äventyr"?
—Gud.
—Vad är det för äventyr?
—God dag i stugan, som man säger.
—Det är det ingen som säger.
—Så, Jess, gå ut i köket nu.
—Hej, Birgitte.
Du kan röka ut genom fönstret.
Så där.
Just det.
—Jess har fått cancer nu.
—Vilket skit.
—Usch, usch, usch.
—Ja, det var usch.
Han har nån grej sittande på ryggen.
—Jaha?
—Han säger att den har vuxit.
—Kan du inte...?
—Det är Helles tur.
Nej, nej.
Du behöver inte ta av skjortan.
Jess.
—Var är det nånstans?
—Där nere, där på ryggen.
—Okej, är det det där?
—Ja.
Nej, hudcancer ser inte alls ut så.
Det där är ingenting.
—Allt är nånting.
—Nej, inte det där. Ta på kläderna.
Det är en till här inne i armhålan.
—Nej.
—Känner du den inte?
—Nej, jag känner inget.
—Kom igen. Du måste kunna känna den.
—Det där?
—Ja.
Det är bara lite lös hud.
Så har jag det också.
—Det har alla människor.
—Men den här då?
Det är ju... Den ska vara där.
—Så, nej. Det kittlas.
—Klä på dig, Jess. Okej?
Vi två har alltid haft bra kemi.
Jo, det har vi.
Gnistan, Helle, har aldrig saknats.
—Vi har haft så kul. Kan du inte...?
—Du lyser, Helle.
Du är en filmstjärna.
Tänk att Peter lämnade dig.
—Han har inte lämnat mig. Han...
—Kyss mig.
Nej, Jess, nu får du...
Jess, för helvete!
—Nej, det var bara lite hud.
—Försökte han nåt?
—Vad då?
—Han kysste dig, va? Inte sant?
—Nej.
—Du får göra det.
—Göra vad?
—Ligga med honom, om du vill.
Nej tack.
Han håller länge.
Ja?
Det säger mig inget längre.
Jag ser hellre på tv.
Ja.
Jag har sagt
att han får gå till en prostituerad.
—Men det vill han inte.
—Nej.
Sperman ska ju ut.
Det är så bra
att ni kan sitta i samma rum.
Många skiljer sig
och så blir det krig.
Vi har inga skäl att vara ovänner.
Man slutar ju inte älska varandra
bara så där.
—Hur går det med vinförsäljningen?
—Ja, hur går det?
Beställningar börjar droppa in.
Jag har tänkt vara med på skörden.
Om de nu behöver mig till nåt.
—Trampa druvor barfota?
—Linda, det är automatiserat.
—Stämningen är väldigt speciell.
—Det vill jag uppleva. — Va, Helle?
Och, Claus, det finns planer om
att producera ett eiswein.
—Ett eiswein? Är det sant?
—Eddie! Kom. Eddie.
—Eddie.
—Är hunden din nu, Helle?
—Nej.
—Ja.
—Det har vi inte bestämt.
—Det är min hund.
—Det är vår hund.
—Eddie bor hos mig.
—Det behöver han inte.
—Han är född där.
—Han är född på en kennel i Sverige.
—Kan ni inte bara...
—Linda...
—Jo, Claus, det tycker du också.
Ni två har haft det mest
fantastiska livet tillsammans.
—Sluta nu.
—Kan ni inte se det?
— Peter, kan du inte se det?
—Ni vet inte allt.
Jo, det gör jag.
För Helle berättar allt för mig.
—Nej, inte allt.
—Det gör du visst. Håll käften nu.
Är jag den enda som ser att ni
krossar det sista av ert liv...
...för att jag älskar er
och det vet ni. Ni vet det.
Vi älskar dig också, vännen.
Och sätt dig ner.
Och...
—Skål!
—Skål.
Kom, Eddie.
—Jess kysste mig.
—Nej, Helle.
—Det gjorde han. Vi kysstes.
—Sluta nu.
Varför vill du inte tro på
att vi kysstes?
—Det är inte din stil att göra sånt.
—Jo.
—Hej, Eddie. Hej.
—Följ nu bara med hem. Okej?
—Vad är det jag har gjort?
—Du har inte gjort nåt.
Hej, Eddie. Hej. Hej, lilla hund.
Ja, det är bra.
—Vet du vad, Peter?
—Ja...
Nej. Vet du vad vi gör?
Vi glömmer allt om den där vingården.
Det betyder inget som helst. Va?
Du får jobba så mycket du vill.
Du får göra precis—
—vad du vill. Det lovar jag dig.
Jag ska inte bestämma nåt som helst.
Bara du...
Bara du följer med hem.
—Det är för sent, Helle.
—Nej då.
—Jo, det är det.
—Det är inte för sent, Peter.
Helle, kom nu upp med dig.
Kom nu upp därifrån.
Vi tar trappan.
Helle, kom nu. Kom, upp och stå.
Nej.
Hjälp!
Helle?
Jag har lust
att bita honom i huvudet.
Ja.
Har du nånsin blivit lämnad
på det här sättet?
—69 år gammal?
—Nej.
Det är två år sen.
Vi hade varit gifta i tio år—
—och så tog det slut.
Det tog slut från en dag till nästa.
Första året trodde jag jag skulle dö.
Men så sakteliga
började jag andas igen.
Hur gammal är du?
52.
52? Herregud.
Om han lämnat mig när jag var 52
så hade jag haft en chans.
—Du låter som om livet är slut.
—Ja, vad finns det kvar då?
Vad ska jag se fram emot? Mer än
ledvärk, stela knän, dålig andedräkt?
Du är vacker.
—Och så är du full av...
—Jag är full av "gammal".
Du är inte gammal.
Du är bara verkligen ledsen.
Sist jag skulle åka buss reste sig
två upp för att ge mig en plats.
Ja, en räcker inte.
Nej, så gammal är jag.
Ja, okej. Ja, det kan du fortsätta
att säga till dig själv.
Du kan sätta dig på en stol
och glo in i väggen och bli gammal.
Och så kan du dö på fem minuter.
Tror du att man kan ha sån tur?
UPPRÄTTA PROFIL
DIN ÅLDER
DU SÖKER
ÅLDER
Käre Peter Mølbak. Grattis
till din profil på Seniordating.dk.
—Är du klar, morfar?
—Ja.
Prova att luta dig mot bilen.
Nej, luta dig riktigt.
Och med armen också.
Och så slår du ut med armarna.
Slå ut med armarna.
Som om du menar det.
Ja. Och vänd dig och stå lite mer...
Det är som att...
Du blir lite tjock när du står så.
Tjock? Jag är inte tjock.
Ingen har kallat mig tjock.
—Vad händer här?
—Vi tar lite bilder.
—Är det Carstens kläder?
—Ja.
Kan du inte bara vara glad
att det inte är dina kläder?
—Vems bil är det här?
—Den är min.
Jag har alltid drömt om en sån.
Jag gav ju bilen till mamma.
—Vi äter om en kvart.
—Okej.
—Mot bilen.
—Som om jag är glad för den, va?
Nej, inte så glad.
Kul att se sina kläder nytolkas.
—Det var för att...
—Vi skulle ta bilder på morfar.
Och så hade han inga
och så tänkte vi låna av dig.
Pappa, släpp mobilen när vi äter.
—Ida sitter ju också med sin.
—Ida.
—Nej, pappa.
—Ida, kom.
—Hon är jättevarm.
—Hon har varit ute hela dan.
—Vet ni vad jag drömde i natt?
—Minst 39 grader.
—Att jag dödade en apa.
—Säkert?
—Jag hade stora yxor som händer.
—Hon kan inte gå på dagis.
—Sen klöv jag apan hela vägen ner.
—Kan du? Hur ser din dag ut?
—Den blev helt itusågad.
—Jag har 200 kuvert på lunchen.
—Hela vägen rakt igenom.
—Jag har två bröllopstårtor.
Lyssnar ni? Jag dödade en apa.
Jag hatar att höra andras drömmar.
Kan inte du vara hemma
med henne i morgon?
—Det är inget fel på henne.
—Du är ju den stora feberexperten.
—Jag ser när nån är sjuk.
—Tog du nånsin hand om mig?
Jag minns dig inte från min barndom.
Det är bara ett stort svart hål
där du skulle ha varit.
Vad du påminner om din mor nu.
Skumma förebråelser och spydigheter
om sånt som hände för tiotals år sen.
Kan du tala vänligt till min fru?
Du bor i vårt hus, bär mina kläder
och yrar om att döda apor.
—Kan ni sluta? Allihop, sluta nu!
—Ja. Sluta.
Du med!
—Jag sticker och tränar.
—Det gör jag också.
Den välter inte.
Vad är det? Vad är det?
Vad är det?
Är det choklad?
Nej! Är det choklad?
Får jag smaka?
Vad är din inställd på?
Vad ställer man in den på?
—Intervall.
—Vad sa du?
—Intervall!
—Ja, ja, jag är inte döv. Intervall.
Ja, okej.
Jag klarar det nu. Fint.
Grattis till de 60.
Det var en bra fest.
Jag är i minst lika bra form
som en 60—åring.
Ja.
Carsten, jag tror att det är nåt fel
på maskinen. Den går lite långsamt.
Intervall. Gå, springa—
—gå, springa, gå, springa.
Det vet jag väl.
Börjar du bli trött?
Varsågod. Tack för hjälpen.
För att du räddade mig.
—Det är ett av Peters.
—Det hade du inte behövt.
Hur går det med handen?
—Det växer nog ihop igen.
—Jag har en svettning.
Tack. Det var snällt av dig.
När slutar det göra ont?
—Vill du inte sitta?
—Nej, nej tack. Nej, jag ska...
—Jag vill inte störa.
—Det tar nog lång tid.
—Men du får fokusera på nåt annat.
—Jag tycker inte det finns nåt annat.
Varför åker du inte ut och reser?
Gör nåt du inte brukar göra.
Ensam? Nej tack.
Jag hoppade in i min bil
när jag blev lämnad.
Och så körde jag i tre månader
utan nån aning om vart jag skulle.
Jag kan inte köra bil.
Jag har inte kört på 30 år.
Nu har Peter gett mig bilen. Idiot.
—Jag ska sälja den.
—Nej!
—Det är en enorm frihet i en bil.
—Frihet? Nej tack.
—Du ska bara lära dig köra bilen.
—Det kom en postutdelning för sent.
—Så.
—Ja?
Så trycker du på start.
—Om jag kör på paraplyerna då?
—Då kör du på paraplyerna.
—Eller om jag kör på nån?
—Där är ju ingen.
—Om jag kvaddar bilen?
—Då kvaddar du bilen.
—Men om vi...?
—Kör, bara kör.
Du ska öppna ögonen.
Titta.
—Du kan köra bil.
—Ja.
...närmast som en skog.
Ställ dig exakt där.
Nu står du precis
där vi begravde Nannas moderkaka.
Usch.
Ja, man gjorde
många konstiga saker då.
Jag ville ha massa barn.
Peter ville inte ha några.
Så det slutade med
att jag fick lov att få ett.
Det är henne han bor hos nu.
Visst är det helt knasigt?
Jag tog hand om och skötte henne
och nu så bor han hos henne.
—Har du barn?
—Nej.
—Det säger dig inget?
—Jo, jag älskar barn.
—Ska jag?
—Va? Kan du?
Kniven måste fällas in.
Annars skär du dig.
—Så här. Voilà.
—Så där.
Ja, vi...
Vi försökte faktiskt i många år
att få barn, men gav upp till sist.
Vi fick hormonbehandlingar
och ut och in på sjukhus och...
—Det var skitjobbigt.
—Ja.
Det förstörde vårt äktenskap.
—Och så hon fick barn med en annan.
—Vem?
Anna, min exfru.
—Din...?
—Ja.
Ja, hon träffade en annan kvinna
precis efter mig—
—och så blev hon gravid direkt.
Med tvillingar.
Ja. Livet vill inte alltid
det som man själv vill.
Nej, livet är ibland
en väldigt konstig historia.
—Och skål för det.
—Tack. Skål.
Hej. — Hej, Eddie!
Hej, din lilla, fula hund. Kom här.
—Hur kom du in?
—Med min nyckel.
—Ursäkta, men vad gör du här?
—Ja, det här är Trine.
—Ja, det är min bankrådgivare.
—Vår bankrådgivare.
—Jag visste inte att ni sågs privat.
—Det är mycket du inte vet.
Om dig?
Är det mitt vin ni dricker?
Jag tror faktiskt inte
att det finns annat vin i hela huset.
—Visst är det gott?
—Jo, det är det garanterat.
—Vad ska du göra?
—Hämta kläder. Min Hugo Boss.
Skål.
För helvete!
Vad fan? Vad är det med dig?
Har du blivit helt galen?
Ut! Ut! Ut med dig! Stick!
Vi skulle ha gjort det här
för 20 år sen.
Vi skulle ha gjort det här
för 40 år sen.
—Du har varit där i en timme.
—Ja, två minuter.
—Jag måste byta på Sille.
—Två minuter, sa jag ju.
Jag kommer nu.
Hej, lilla älskling.
Ska du in i badrummet? Va?
—Vart ska du?
—Jag har en middag.
—Med vem?
—Ingen. — Hej då.
Det kunde du ha sagt.
Carsten har lagat mat.
Vem ska passa Eddie? Pappa?
Han kan stanna här.
Det är Eddie. Han sover hela kvällen.
Och du är ju ändå hemma, va?
—Det är ett trevligt ställe.
—Ja, det är det. Mycket.
—Har du varit här förut?
—Ja, med några andra.
Jaha?
Det är hit du tar alla damerna?
—Du är den första.
—Det säger de allihop.
—Vad är din historia?
—Va?
Vad är din historia?
Är du skild eller är din fru död?
Ska vi inte börja med nåt annat?
Det hör till ett annat liv.
Jo, jo, självklart.
Vad jobbar du med då?
—Investeringar. Jag har investerat.
—Jaha? I vad?
God afton. Roligt att se dig igen.
Jag tog en transatlantisk pinot noir
från Oregon som ni kan prova.
Mycket spännande.
En årgång 2013.
—Pinot noir från huset Ponti.
—Ja.
Som uteslutande är gjort
av de bästa cuvéerna.
Har jag rätt
när jag säger...franskt fat?
—Helt rätt.
—Jag känner noter av vitpeppar.
—Absolut.
—Verkligen fint. Det tycker jag.
—Det var gott.
—Varsågoda.
—Skål.
—Skål.
—Tycker du om det?
—Ja. Jätte, jättemycket. Ja.
Ja, jättefint.
—Tänk att du vet så mycket om vin.
—Jag är vinimportör.
—Nej, vad spännande.
—Jag har investerat i ett vinhus.
Du då?
Ja, jag då?
—Det var en härlig kväll.
—Med en härlig kvinna.
Ska du med hem på lite vino fino?
—Hej, Peter!
—Hej på er.
—Linda. Jag är Helles väninna.
—Alice. Jag är bara Alice.
—Hur känner ni två varandra?
—Vi har bara träffats.
Ja? Nu eller för länge sen?
Vet Helle det?
—Vänta.
—Är du gift?
Ja, alltså, i teorin är jag det.
Jag är mitt uppe i en skilsmässa.
—Tack för i kväll då.
—Nej, Alice. Alice, vänta lite.
Du får ursäkta mig,
men jag har inte gjort det här förut.
Och vi har precis separerat.
Det skulle vi ha gjort
för 20 år sen eller 40.
Jag vet inte vad jag söker just nu.
Jag vet bara—
—att jag skulle ha varit ärligare
mot dig. Och så vet jag...
...att du är mycket, mycket härlig.
—Var är badrummet?
—Det är rakt in där.
BARA MED HJÄRTAT SER MEN RÄTT
DET VIKTIGA ÄR OSYNLIGT FÖR ÖGA
ÄLSKA MIG NÄR JAG MINST FÖRTJÄNAR DET
FÖR DÅ BEHÖVER JAG DET MEST
Det är nästan pinsamt att bjuda
en vinimportör på nåt sånt här.
—En Mateus är aldrig fel.
—Nej, den är så härligt frisk.
Det är första gången jag tar med
nån hem sen jag gick ut på nätet.
Hur länge har du varit på nätet?
Ett par år. Utbudet av ordentliga
män på 60 är inte så stort.
Antingen vill de ha en
som är tio år yngre eller så...
Det vill alla.
Det är så modigt att du vågar
vara ihop med en i din egen ålder.
Nej, det...
Vad söker du egentligen i en kvinna?
Det har jag inte tänkt så mycket på.
Nej. Du då?
Det har jag inte heller
tänkt så mycket på.
Bara han är ärlig.
Och modig.
Och leende.
Och har ett spännande jobb,
har bra ekonomi och är ostraffad.
—Är i form. Tränar du?
—Intervall.
Jaha.
Och så får han gärna ha
stort, vitt hår och heta Peter.
Det där var rätt så specifikt,
tycker jag.
Så är det kanske när man möter det
som man har letat efter så länge.
Ett ögonblick bara.
Så.
Vänta, vänta, vänta, vänta!
—Jag älskar dig.
—Va?
Det var inget.
Jag älskar dig. Jag älskar dig.
Jag tror att...
—Jag tror inte...
—Förlåt.
—Det finns inget att säga förlåt för.
—Ja, men det var... Okej.
Vet du vad? Jag ringer dig. Okej?
—Jo.
—Okej.
—Hej då.
—Hej.
Så...
—Pappa!
—För helvete.
Pappa, kan du gå ut?
Pappa! Stick!
Vi fyra hade det jävligt roligt ihop.
Har du hört nåt?
Vet du vad han gör nu?
—Va? Nej.
—Vet du inget alls?
Jo, alltså...
—Jo, alltså, vad?
—Inget.
Jo, det hör jag på dig.
Du ljuger. Vad vet du?
Jag träffade honom...
Vi träffade honom med en...
Claus och jag träffade honom
med en kvinna. Alice.
Alice?
Claus sa att han har
skaffat en dejtingportal.
Har Peter skaffat en dejtingportal?
Vad i helvete inbillar han sig?
Hur såg hon ut?
Kortvuxen.
Fan ta honom. Fan ta honom!
Jag skulle fråga från Linda
om du tar med nån på lördag?
—Vem skulle det vara?
—Det vet jag inte.
—Hon sa att Helle tar med en.
—Gör Helle det?
—Hon känner ju ingen.
—Ja, men då gör hon väl det.
Var skulle hon ha träffat honom?
Trädgården? Är han trädgårdsmästare?
—Vad du är löjlig.
—Kom. Kom, Eddie!
Jo. Självklart tänkte jag ringa
tillbaka. Det sa jag ju till dig.
Vi ses. Hej så länge.
Kom!
Hej!
—Hej.
—Hej, Peter.
—Ja, det här är Alice.
—Jaha? Hej.
—Så det är Alice?
—Ja.
Och du har...du har tagit med Trine?
—Trine är Peters bankrådgivare.
—Ja. Och Helles bankrådgivare.
—Ja, det är lite lustigt.
—Ja!
Okej.
—Har du börjat röka?
—Ja.
—Ja, ja... Trevlig fest.
—Tack.
—Hej.
—Trevlig fest.
Herrejävlar.
Kära Linda, Linda, Linda, Linda.
Det är det namn som jag har sagt
flest gånger i mitt liv.
Och varje gång jag säger det
så fylls mitt hjärta med kärlek.
Skål!
Ja, det ordet
har jag också hört rätt ofta.
Ja. Vi träffades den 23 juni 1966.
—Ja.
—På Dansetten inne på Tivoli.
Jag såg en blond kvinna
som satt med studentmössan på.
Och jag tänkte:
"Henne ska jag dansa med."
Så jag marscherade rakt över
dansgolvet, stannade vid bordet—
—och bugade för att bjuda upp—
—och där satt du, Linda.
Vackra, blonda, underbara—
—kloka, fantastiska Linda
med studentmössan på—
—och en klänning som är så kort
att jag såg dina trosor.
Och jag har älskat dig
ända sen dess.
—Skål!
—Skål!
—Du får göra det.
—Vad?
Jess, min man.
Du får ligga med honom.
Jaha?
Jag är lesbisk.
Det tror jag inte
att han har nåt emot.
Hej.
—Ska du inte göra det inför gästerna?
—Nej, då ser de min besvikelse.
Nej...
Om jag vill ha ett nytt saltkar
så köper jag själv ett nytt saltkar.
Jaha, jaha, jaha...
Då förstår man det bättre.
—Jag får nog leta rätt på Alice.
—Ja.
Kom.
—Tror du att hon har gått ner hit?
—Peter...
Tok—Linda.
Aj, aj, aj, aj.
Mina fötter, för helvete.
Jag trodde ju att Helle tog med nån.
Nej, nej. Det var jag
som fick Claus att ljuga.
Om ni såg varandra med andra
skulle ni bli svartsjuka—
—och då skulle ni bli ihop igen.
Så banal är jag.
Peter...
Och nu har din dejt stuckit.
Så mycket för äktenskapsmäklerskan.
Jag saknar er, Peter.
Jag saknar er.
—Ja, vi har haft roligt.
—Jag saknar tiden när vi var unga.
Minns du det?
Då när allt var spännande och vi
kunde drömma om vilda äventyr.
—Det kan man fortfarande.
—Det går ju... Det är ju förfall.
Minns du hur vacker jag var?
Jag var så vacker, så vacker.
Många ville ligga med dig, du.
Jag skulle bara ha njutit av det mer.
Jag skulle ha knullat allihop.
—Det gjorde du ju.
—Nej, inte allihop.
Det gjorde jag inte.
Kom, Peter.
Vi ska i och bada.
Klä på dig igen, Linda.
Linda.
Nej, för fan...
Linda, klä på dig igen.
Kom igen nu. Klä på dig.
Det kommer inte att hända.
Vad kommer inte att hända?
Du trodde väl inte att jag...?
—Linda, för fan, klä på dig!
—Håll käften. Håll käften!
Som om jag ville ligga med dig.
Det vill jag inte. Som om, Peter!
Herrejävlar, vilken tönt du är!
—Vad gör ni?
—Inget.
—Får inte Jess vara med?
—På vad?
—Sluta nu. Får han inte vara med?
—Nej, det får han inte.
Så kan ni inte göra.
Nej, vilka dåliga vänner ni är.
Hej.
—God morgon.
—God morgon.
—Har du sovit gott?
—Ja.
—Birgitte sa att du och Trine...
—Vad sa Birgitte?
Att hon var nere och vände på dig.
—Varför skulle hon...?
—Du behöver inte vara blyg.
—Om jag gillade kvinnor, så...
—Jag gillar inte kvinnor.
—Nej, det sa jag inte heller.
—Vem vet det?
Peter. Det är glädje på burk.
—Vad sa han?
—Han kastade... — Hej.
—Hej. Tack för i går.
—Tack själv.
Jag vet inte...
Det där i natt, det...
Det får du ursäkta.
Jag är inte alls van vid
att dricka så mycket, så...
Jag är ledsen om du trodde...
—Om jag trodde vad?
—För jag gillar inte kvinnor.
—Okej.
—Så du får ursäkta...
Du ska inte alls be om ursäkt.
Du trodde att jag trodde att vi
skulle bli ihop för att vi knullat?
—Det ska vi inte.
—Nej.
Min exfru är 42.
Du är en gammal kvinna.
Du är inte alls min typ.
Nej...
Ursäkta.
Morfar, vill du ha nåt att äta?
Vi gör mackor.
Nej?
Morfar?
—Har det hänt nåt, pappa?
—Jag tror att jag har gjort bort mig.
—Ska vi ringa till mamma eller?
—Det är för sent.
Hon har blivit...
...förtrolig med en kvinna.
De var ihop på festen.
Ihop? Ihop?
Alltså...
Betyder det att mormor är bisexuell?
Det pallar jag inte med.
Jag pallar det absolut inte!
—Mamma, lugna ner dig. Mamma.
—För helvete!
—Du behöver inte skrika.
—Jo då! Sluta nu!
—Bete er som vuxna människor!
—Vi får väl också vara här.
—Ja, men inte ta upp all plats!
—Det gör vi ju inte.
Er generation har huvudet i röven!
Det tycker jag inte.
Hej, Eddie.
Nej, var kommer du ifrån, lilla vän?
Jag har sett dig.
Du kan inte gömma dig mer.
—Har du börjat röka, mamma?
—Nej. Hej, gumman.
Hej, mamma.
Jag har en gång legat med en kvinna.
Har du?
—Vet Carsten det?
—Ja. Det var hans idé.
Det var det enda han önskade sig
på sin födelsedag.
Så satt han där och glodde på oss.
Men det var egentligen rätt läckert.
Det är nåt helt annat med en kvinna.
Det är typ mjukt och vått samtidigt.
Okej, tack.
Jag behöver inte höra mer.
Jag tänkte att du ville veta det.
Har pappa sagt nåt?
Är du kär i henne?
Hon som du har...varit ihop med?
Knullat?
Så, Peter.
—Du kan bo här så länge du vill.
—Jag har aldrig bott ensam.
—Det ska du inte heller.
—Nej, självklart inte.
Herrejäklar, vem är nu det?
Kör nu hem och säg förlåt till Helle.
—Säg att du hade fel.
—Jag har förstört allting.
Och nu har hon blivit omvänd.
Eller vad det heter.
Peter.
Claus? Claus!
Hur går det med vingården?
Det går riktigt bra.
Chardonnayn från 2016
fick 90 poäng av Parker.
Då måste du ju vara riktigt glad.
Förlåt.
Förlåt. Jag...
—Vill du ha ett glas vin?
—Nu? Till frukosten?
Ja, varför inte?
Nej, varför inte?
Nej, låt mig göra det. Kom.
—Skål.
—Skål.
—Ditt vin är jättegott.
—Ja, det är fint. Ja.
—Det gick inte som jag tänkt mig.
—Va?
Ja. Jag säger bara att det inte gick
precis som jag hade tänkt mig det.
Vi två. Allting.
Nej. Så blev det nåt annat.
—Ja.
—Vi har haft några bra år.
Och vi har också haft några dåliga.
Vissa ägnar hela äktenskapet åt
att säga elaka saker till varandra.
—Hellre då inte säga nånting alls.
—Så känner jag också.
Och det är många som håller ihop
för att det är för besvärligt att gå—
—trots att de hatar varandra.
Jag har aldrig hatat dig.
Jag har heller aldrig hatat dig.
Du har varit en bra mamma.
Det har jag alltid haft
mycket respekt för.
Jag älskade dig, Peter.
Jag älskade dig så mycket.
Jag kunde aldrig ha önskat mig
ett bättre liv än det du gav mig.
Skål.
Skål.
Hej då, älskling. Får jag
fortfarande kalla dig "älskling"?
Självklart.
...6,7 i första rundan.
Det är nåt jag vill säga till dig.
—Jag sitter mitt i ett möte.
—Okej, då... Jag väntar bara här.
—Vi kan också bara ta en paus.
—Nej, det är okej. — Vad vill du?
Jag vet att jag är en gammal kvinna.
Och att jag inte alls är din typ.
Och det finns också nåt
som jag måste göra.
Men sen kommer jag tillbaka
och då hoppas jag att du är kvar.
Du är helt och hållet min typ.
Text: Thomas Jansson
Scandinavian Text Service 2018
Ansvarig utgivare: Anders Melin